vintervisan

Har tänkt på en sak.
Jag kom ihåg när jag fick veta om attacken den 11 september.
Då befann jag mig i skolan, jag gick 3an gymnasiet.
Bodde på internat och hade ingen egen tv eller dator.
Gick in i tvrummet och såg på tvn att det hade hänt nåt i den stora världen.
Jag var väldigt avskärmad från världen så jag tog det aldrig till mig föräns det vart krismöte i skolan för det var så många kristna stackare som gick omkring och lipade och tog till det sig som att hela deras släkt var i byggnaden när det hände.
Vi delades in i grupper och jag frågade den tysta smålipande gruppen vad som hade hänt igentligen.
Jag fick en mindre hånande utskällning av Bob Dylan look-aliken som var väldigt kristen och bäst i världen.
Kommer ihåg att jag blev jävligt arg och ledsen för han fick det till att jag inte brydde mig och jag var en kass människa. Drog djupa suckar och kastade onda ögat på mig.
Försökte få med resten av dom kristna att tycka lika.
Ja, lite bränn henne på bål stämning.

Detta förstod jag redan på plats att så gör människor för att bli mer delaktiga och känna att dom är liiiite bättre än vi dödliga okristna och dåliga människor.
Men en liten poäng hade den här kristna pedistal människan.

Visst jag var 17 år men jag borde ha varit mer intresserad av vad som hände i världen.

Tsunamin i thailand var lite samma sak.
Klart jag kände att det var katastrof och helt jävla overkligt.
Men jag kunde som inte ta in det hela så att det blev verkligt i mitt liv.
Det var en katastrof och jätte hemskt men det hände inte i umeå och då vart det inte lika verkligt.

Tsunamin i Japan tappar jag hakan när jag kollar klippen.
Jag blir stressad och väntar nästan på att jag ska se den från köksfönstret.

Väldigt intressant ämne att prata om på många plan och vinklar.

Mina tankar går ut till alla som blivit berörda av naturkatastrofen.




One Love