En tanke

Ibland känns det som att ingenting händer i mitt sjukskrivnings-centraliserade-marathon-oändligaväntan-snartärjagklar-period.
Men plötsligt dyker det upp små rån som ger mig klarhet.
Som jag sa till en mycket god vän för nåt halvår sen, jag ser på allt och alla på ett nytt sätt och det kan nog både vara bra och dåligt på samma gång. Men bra för mig.
Har varit väldigt less nu ett tag men känner faktiskt att jag inte ska vara det.
Visst, jag vill alltid framåt och har lite extra att bära just nu, men skönt när man får en uns klarhet.
Dock lite synd att tappa objekt på vägen som jag trodde hade ett värde.
Men så är det.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0