vintervisan

Imorse tog jag mig upp för första gången på väldigt länge på den delen av dagen som faktiskt heter morgon.
Oerhört skönt tyckte min kropp och min hund.
Vi gick ut och det var inte bara vitt ute, det var faktiskt snö på riktigt.
Jag älskar vintern, kanske för att jag föddes under sesongen elr så gillar jag kanske bara att frysa.
Har fixat mitt krypin, det mesta står där det ska och då är det ju klart.
Jag känner mig svag och frågande.
Det ska jag ändra på genom att gå och signa upp mig på kickboxning här i självaste Skellefteå där jag nu ska bo.

Iveckan gick en fin hund bort som hette Ronnie.
Jag hann spendera 2 somrar med honom och han var en mysfarbror av rang som ibland utan förvarning sprang ut i skogen och jagade harar och dylikt i flera timmar för att sen komma tillbaka helt slut med skammen i ögat, för att han visste ju nånstans att man springer inte bara iväg.
Han kunde inte stoppa sina behov, men fick lida i en vecka av muskelvärk i sin gamla kropp.
Jag saknar Ronnie.
Han fick sin viloplats i kallviken, där han älskade att strosa runt och springa.
Ska ta mig en tur uppåt och lägga ett tuggben till hans ära.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe medans jag filosoferar vidare in i intet.