Utvärdering!
Som dom flesta som känner mig vet är att jag varit sjukskriven i över ett år pga utbrändhet.
För att utveckla den väldigt diffusa ord fenomen så menar jag då att jag blev utbränd av ett stressigt leverne som hann ifatt mig efter 25 år.
Jag har aldrig stannat upp och känt och tänkt varför jag lever eller få känna att jag gör det på riktigt.
Och vad det beror på är många saker men mest för att jag hade otur med dom viktiga människorna dom första åren av mitt liv (inte då bara föräldrar) utan en väldigt dålig spiral av människor och livet hände utan att nån fanns vid min sida på riktigt.
Jag var ensam.
Detta formade och präglade mig till en väldigt hård, självgående, cynisk, ledsen och modig tjej.
Smart och snygg var jag sen födseln.
Att leva för att enbart överleva fungerar inte i längden, i mitt fall brast det för 2 år sen.
Det har brustigt flera gånger men på riktigt var för 2 år sen och jag stod på kanten och skillnaden denna gång var att jag tog mig själv på allvar och ville sluta överleva och leva istället.
Denna resa har varit helt jävla äckligt jobbig och jag har velat kasta in handduken fler än många gånger och fått möta många demoner som varit inplanterade i mig.
Ibland gick jag sönder i min utbrändhets sjukskrivning och fattade inte hur jag skulle palla.
Ibland fick jag andas och förstod inte hur jag klarat leva förut.
Jag har fått många nya värderingar och fått många nya syner på allt mellan himmel och jord.
Men det viktigaste är nog att jag inte har lika ont längre, jag behöver inte bära på andras skit, jag är inte nån annan än mig själv. Ni kan inte äta upp mig för att sen spotta ut mig igen.
Jag skulle kunna utveckla och förklara om detta i timmar och säkert skriva en bok om det som resultat, men det är inte därför vi är här.
Utvärderingen lyder.
Jag lever och lär här idag
Jag får andas
Jag vill
Jag förstår
Jag är.
One Love
För att utveckla den väldigt diffusa ord fenomen så menar jag då att jag blev utbränd av ett stressigt leverne som hann ifatt mig efter 25 år.
Jag har aldrig stannat upp och känt och tänkt varför jag lever eller få känna att jag gör det på riktigt.
Och vad det beror på är många saker men mest för att jag hade otur med dom viktiga människorna dom första åren av mitt liv (inte då bara föräldrar) utan en väldigt dålig spiral av människor och livet hände utan att nån fanns vid min sida på riktigt.
Jag var ensam.
Detta formade och präglade mig till en väldigt hård, självgående, cynisk, ledsen och modig tjej.
Smart och snygg var jag sen födseln.
Att leva för att enbart överleva fungerar inte i längden, i mitt fall brast det för 2 år sen.
Det har brustigt flera gånger men på riktigt var för 2 år sen och jag stod på kanten och skillnaden denna gång var att jag tog mig själv på allvar och ville sluta överleva och leva istället.
Denna resa har varit helt jävla äckligt jobbig och jag har velat kasta in handduken fler än många gånger och fått möta många demoner som varit inplanterade i mig.
Ibland gick jag sönder i min utbrändhets sjukskrivning och fattade inte hur jag skulle palla.
Ibland fick jag andas och förstod inte hur jag klarat leva förut.
Jag har fått många nya värderingar och fått många nya syner på allt mellan himmel och jord.
Men det viktigaste är nog att jag inte har lika ont längre, jag behöver inte bära på andras skit, jag är inte nån annan än mig själv. Ni kan inte äta upp mig för att sen spotta ut mig igen.
Jag skulle kunna utveckla och förklara om detta i timmar och säkert skriva en bok om det som resultat, men det är inte därför vi är här.
Utvärderingen lyder.
Jag lever och lär här idag
Jag får andas
Jag vill
Jag förstår
Jag är.
One Love
Kommentarer
Trackback
